IF Metall och Socialdemokraterna försöker, än så länge utan större framgång, ta upp arbetsmiljöfrågan i valrörelsen. Senaste försöket sker i GP Debatt 7 sept.
I debatten finns det två skiljda synsätt:
1) Arbetsgivarna gör så lite som möjligt inom arbetsmiljöområdet. Därför måste det till mera tvingande regler och kontroller för att skydda arbetstagarna.
2) Små företag har svårt att konkurrera och varje reglering är ett hinder för lönsamhet. Regleringarna måste därför minska, om arbetsmiljöarbetet där igenom blir lidande är det inte bra, men nödvändigt.
För mig är båda dessa synsätt förlegade och utgår från att arbetstagarna är en produktionsresurs som lätt kan ersättas. Men så är arbetslivet för många idag då fler och fler anställs av bemanningsföretag, hörs invändningarna. Men är det så vi vill ha det?
I ett mindre företag är medarbetarna oftast en oersättlig resurs, de står för företagets kultur och är en del av marknadsföringen mot kunder och övriga samhället. När en arbetstagare skadas i arbetet uppstår inte bara en ekonomisk förlust (sjukfrånvaro, produktionsbortfall, kundförseningar), utan framför allt skadas medarbetarnas tilltro till företaget. Om någon förolyckas på arbetet är detta ett stort trauma för alla och företagets egentliga verksamhet blir oviktig.
Ett gott arbetsmiljöarbete skapas på ett företag genom öppenhet, tilltro och engagemang. Detta är inte något politiker kan skapa, men de kan påverka vårt samhälle i en riktning där dessa värderingar lyfts fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar